Annie Lööf vänder sitt ansikte från musikskaparna. Foto: Centerbilder
Den senaste tiden har vi hört mycket om och av Annie Lööf som föreslås bli Centerpartiets nya partiledare. Jag måste säga att en del av det hon säger förbryllar mig. På DN Debatt säger hon den 8 augusti: ”Vi ska göra det lättare för människor att fånga sin dröm – vare sig det gäller för entreprenören att driva företag eller för den funktionshindrade att hitta ett jobb.” Gott så. Det låter som att hon tycker att alla ska få sträva mot att förverkliga drömmar och kunna livnära sig på det. Det torde ju även gälla låtskrivare, kan man tycka. Men se där tar man miste. För igår i Aktuellt säger Lööf något helt annat. Då tycker hon att det är ett bra förslag att man ska få ladda ned upphovsrättsskyddat material på internet för privat bruk. ”Är det inte att stjäla?” frågar journalisten. Annie svarar något otydligt om skillnad mellan privat och kommersiellt bruk.
http://www.youtube.com/watch?v=IeTybKL1pM4
Länken i den för övrigt stumma kommentaren ovan leder till ett filmklipp på Youtube där budskapet ”Kopiering är inte stöld” framförs. Det stämmer att illegal kopiering inte är stöld i strikt legal bemärkelse. Det är ett upphovsrättsbrott.
I filmen visas hur två tecknade figurer kopierar den enes cykel så att de båda kan cykla. Den självklara frågan är förstås: Vad tror ni att den första cykeln skulle kosta att köpa, om det var möjligt och tillåtet att sedan kopiera den?
Cykeln skulle nog vara rätt så billig eftersom även tillverkaren kan kopiera den och därmed minskar sin produktionskostnad markant.
Det finns en mekanisk syn på upphovsrätt och äganderätt. Ett påhittat automatiskt likhetstecken. Det är skapat av Ifpi-lobbyn och får sitt stöd av människor som inte är kulturskapare.
Upphovsrätten är garanterad i lag och kan aldrig berövas dig, aldrig fildelas legalt eller illegalt.
Äganderätten till det exploaterade konstnärliga verket, tillhör sällan kulturskaparen (upphovsmannen/artisten). Det är den som exploaterar det konstnärliga verket, som också äger det. Och kan lida ekonomisk skada om/när verket fildelas illegalt.
För huvuddelen av oss som skapar musik, är de ekonomiska intäkterna små från exploaterade verk. Både STIM och de internationella upphovsrättsorganisationerna, har statistik på detta. Färre än 5% av upphovsmännen, kan leva på sitt upphovsmannaskap.
De som kan leva och stundtals lever ganska gott, är de som har äganderätten till ett inspelat verk (dvs skivbolagen). Det är också dessa, inte upphovsmännen, som drabbas av den illegala fildelningen.
Exploatörerna (dvs skivbolagen) kontrollerar prissättningen. Ena året kan ditt verk säljas som ”fullpris”, för att nästa år säljas som ”nice price” för 1/3. Detta har aldrig upprört politiker eller debattörer.
Men när exploatörernas inkomster hotas, går lagstiftarna igång. En 20 %-ig minskad skivförsäljning som påstås/antas bero på illegal fildelning, är värre än när skivbolaget minskar dina inkomster som upphovsman/artist med 66%.
Utan full insikt om komplexiteten i kulturskapandet och om skillnaderna mellan upphovsrätt och äganderätt (juridiskt och ekonomiskt) och dess olika konsekvenser, kommer vi aldrig att få en vettig debatt och en lagstiftning som gynnar/möjliggör kulturskapande.
Som kulturskapare skapar du de konstnärliga värden, som andra kan exploatera och tjäna pengar på. Som kulturskapare är du den siste att få betalt och den som får sämst betalt.
Vill politiker och lagstiftare minska bidragsberoendet bland oss kulturskapare, krävs insikter om de ekonomiska strukturer som ständigt missgynnar oss. Och modet att ändra dem.
Diskussionerna om illegal fildelning, kommer aldrig åt den problematiken. Och vi upphovsmän/artister, står som ständiga förlorare.
Ja det här tjatet om privat bruk är verkligen märkligt. För att uttrycka sig milt. Det mesta som jag konsumerar är för privat bruk. Just nu sitter jag med ett litet glas whisky framför mig tillexempel. Det har jag inte tänkt använda i kommersiellt syfte, ändå fick jag betala för flaskan. min filmjölk som jag äter på morgonen kan väl också sägas vara för privat bruk. Kan jag bara gå ned och hämta den gratis i kvartersbutiken?
Det är intressant att diskutera vad vi är villiga att betala för och hur mycket. Och vi som jobbar med att skriva har misslyckats med att få folk att förstå vad de betalar för och varför. Många av dem som knotar över 90 kr för ett album eller 9 kr för en låt, fikar en enkel espresso för 20 spänn utan att blinka. hur gick det till?
D
Uttrycket ”för personligt bruk” är vad politiker säger när dom förstår att någonting inte går att stoppa, eller skulle kosta för mycket för att få bukt med (både finansiellt och politiskt). Det är ett nederlag som man försöker ”snygga till” genom att verka vara snälla mot allmänheten.
Problemet ligger i att illegal fildelning går inte att stoppa, så enkelt är det. För lång tid har gått och en hel generation har nu illegal fildelning som norm, på gott och ont. Det har blivit en vana.
En vana kan aldrig tas bort, den kan bara förändras, men exploatörerna vill inte förändra, dom försöker envist förgöra den vanan som redan existerar, vilket aldrig kommer att gå.
Själv tror jag att kulturen i sig tjänar på illegal fildelning, men kulturskaparna får inte den finansiella utdelning dom borde ha. Det beror till stor del på exploatörerna i mitt tycke och deras agerande som skadar så väl kulturskapandet som våra mänskliga rättigheter.
Så, för privat bruk betyder att politikern lägger sig på rygg och ger upp samtidigt som man flörtar med allmänheten som är oändligt trött på jakten på småbarnsföräldrar och ungdommar.
Sen ska vi inte utesluta möjligheten att politikerna tröttnar också och helt sonika lägger på en 500:- i extra skatt på varje svensk som sedan får täcka dom upplevda förlusterna som exploatörerna upplever…
STIM tycker alltså att Äganderätt och Upphovsrätt är samma sak?
Och ni ska bestå av intelligenta människor? Pyttsan.
Pingback: Fildelning - centerns partiledare + skandal på filminstitutet
Pingback: Musiksverige